Månen hänger som en mogen apelsin i vägens riktning. Den lyser så starkt att bilens automatiska omkopplare till halvljus aktiveras. Det är frestande att göra något fotografiskt mästerverk av scenen, men nu var det ju inte det jag skulle fotografera denna tidiga augustimorgon. Vägen bär uppåt och vid Navåsens sportstuga tar den slut. Jag parkerar och följer stigen som här i skogen inte drar någon nytta av månljuset. Så småningom hittar jag den lilla skylten som skvallrar om att det finns en utsiktsplats vid stigens ände. Spänningen ökar och efter lite snubblande på illvilliga rötter och grenar öppnar sig Viskadalens vidsträckta landskap med ljusa dimstråk över gulnande sädesfält. Soluppgången är en halvtimme bort och himlen lyser i varma nyanser, medan åkrar och skogar har kvar nattens blåaktiga sken.
Över dimbankarna svävar trädridåer och elstolpar som om de tröttnat på att stå kvar och var på väg någon annanstans. Just nu i detta ögonblick känns det dock för mig som om ingen annan plats skulle kunna vara bättre än denna. Bakom mig hackar en större hackspett frenetiskt i en gammal död tall och en domherre har vaknat och visslar lite försiktigt. Allt eftersom solen närmar sig skogshorisonten vaknar fler fåglar till dagens först födosök.
Så stiger då en gnistrande sol över skogshorisonten och färgar dalgången med sitt varma sken. Det är verkligen livskvalité att med så goda utsikter få avnjuta kaffe och mackor sittandes på den nattsvala klippan. Jag kan verkligen rekommendera denna plats, inte bara i den tidiga morgonen även om det är vackrast då, utan vilken tid som helst på dagen. Det finns inte så många platser där man kan se så stora delar av Marks kommun på en gång.
Comments