Man kan ju ofta se en fråga från minst två sidor. Ingenting är heller svart eller vitt. När det sedan gäller att ta ställning och kanske till och med agera i någon fråga finns det åtminstone två sätt att hantera det: Antingen så lever man ut sin ilska och sitt motstånd mot det som man helt klart tycker är fullständigt vansinnigt eller så ser man till det som är alternativet man vill ha i stället. Låt mig ta det exempel som föranlett mina tankegångar:
I dag pågår något av en skövling av Sveriges gammelskogar till förmån för plantager med ensartad granskog. Det hävdas från skogsbolagen att det är det bästa sättet att möta klimatförändringarna på. Trots att det finns mängder med forskning som hävdar att den skog som får stå kvar alternativt brukas på ett försiktigt sätt fri från kalhyggen är bäst för klimatet, vidhålls det från skogsbrukshåll genom bl.a. vilseledande reklaminslag att kalhyggen är det enda rätta.
Om jag nu vill jobba aktivt för att, med t.ex. bilder och texter, hjälpa de sista gammelskogarna att få stå orörda och lämna det ödeläggande kalhyggesbruket bakom oss, har jag två val som jag ser det.
Emot. Jag kan kämpa med näbbar och klor för att i kampen mot det rådande tillståndet visa med bilder, debattinlägg etc hur fel det är mot kommande generationer att utarma den biologiska mångfalden skogen som vi gör nu. Jag gör detta genom att uppmärksamma allt som är fel, visa på skövlade skogar och tala om hur många arter som försvunnit osv.
För: Jag kan visa på hur en gammelskog ser ut, arter som lever och frodas där och tipsa om områden att besöka där det fortfarande finns en biologisk mångfald att uppleva. Dessutom kan jag besöka de skogsbrukare som redan i dag sköter sin skog på ett hyggesfritt sätt och berätta om deras förhållande till sin skogsmark. Goda initiativ för att säkerställa skogens mångfald kan framhållas.
I det första fallet när jag kämpar emot kommer jag själv att må sämre och antagligen prestera sämre och ge omgivningen en dos av negativism och uppgivenhet. Kommer att tänka på en man som var engagerad i naturvården för en massa år sedan. Han såg endast det negativa och förmedlade det också vid olika möten. Det blev till slut så att folk (inklusive jag själv) undvek honom för att slippa höra samma negativa visa igen.
Om jag i stället hittar de ljusglimtar som finns och framhåller de värden som existerar i gammelskogarna och de skogar som sköts på ett mera ansvarsfullt sätt, kanske jag sprider någon form av fascination för livet och på så sätt skapa en opinion för att bevara detta arv som naturens mångfald ger både för sig själv och för oss. Det du fokuserar på växer har jag hört kloka människor säga. Då vill man ju fokusera på rätt saker.
När det kommer till kritan så är det kanske så att man måste ge både för och emot utrymme för att få något resultat. Lite "mot" men mer "för". Vad har du för tankar kring detta? Låt mig höra dina synpunkter.
Comentários